Det florerar mycket myter kring fågelmatning. Vi har gått till botten med 24 av dem!

Myt 18: Du måste placera matningen vid en buske

Du måste placera matningen vid en buske!

Behovet av skydd för småfåglar är överdrivet - vissa fåglar föredrar i stället att söka mat på en mer öppen plats. De känner sig skyddade av öppenheten och kan vara säkra mot bakhåll. Av en katt till exempel.

Tanken bakom den här myten
är att man ska placera matningen helst inne i en tät buske för att skydda fåglarna för sparvhöksattacker. Men å andra sidan bjuder man då ofta in så att katter kan ligga och lurpassa. Det blir också svårare att flytta på matningen av hygienskäl (läs mer i myt 6) och i vissa fall att se fåglarna. Fåglarna upptäcker inte heller matningen lika lätt om den är dold i en buske.

Vem bjuder du helst på småfågellunch? Foto Thomas Hildh (sparvhöken)

I England säger man tvärtom!

Det roliga med den här myten att man tänker helt tvärtom i England. Där säger man så här: ” - "Placera fågelmatningen så öppet som möjligt för att inte ge katter en chans att ligga i bakhåll". 2-0 England-Sverige. Katter ingår inte i vårt naturliga ekosystem och är ett stort problem för vilda fåglar och smågnagare (som är födobasen för många andra fåglar o djur). Hellre ge bort en fågel till en rovfågel än en katt! Våra vilda rovfåglar är lika mycket värda som småfåglarna. Att de kommer och tar fåglar vid en matning är helt naturligt. Läs mer om katter och fågelmatning i myt nr 15

Fåglarna har lite olika beteenden.

Öppna fågelmatningar passar lite bättre i jordbruksbygd då de lockar mer öppenmarksfåglar som gulsparv, pilfink, gråsparv, kaja, kråka och gråsiska. De äter gärna från marken med fri sikt. Det finns några mycket sällsynta arter som vinterhämpling, berglärka, sånglärka, lappsparv och snösparv som kräver rejält öppet runt matningen. Å andra sidan många som föredrar närhet till buskar; trastar, järnsparv, svarthätta, rödhake och stjärtmes. Alla de här kommer dock fram om matningen är så pass öppet belägen att det bara är lite längre än ett katthopp från en buske eller häck. De allra flesta arter bryr sig inte särskilt – det viktiga är att de hittar mat.

En rödhake tittar fram Rödhaken tillhör dem som känner sig trygg under buskar. Foto Barbro Nelly

Så hur ska vi placera vår matning?

Flest fåglar och av flest arter lockar man om man har mat på stora ytor och på olika ställen, i matare och på marken. Både öppet och nära buskar.

En vanlig fågelmatning placeras helst ett drygt katthopp från täta buskar och bra kattgömställen. Men den kan vara flera meter ut på en öppen yta. Fåglarna gillar att ha buskar och häckar att söka skydd i, men det räcker att de är 5-10m bort. För de flesta fåglar är behovet att äta mat viktigare än hur maten är serverad – de har inte råd att tänka på det. På gamla etablerade matningar som ligger väldigt dolt inne i vegetationen kan man se gulsparvar. Men det är inte det gulsparven föredrar och det är inte att rekommendera om man vill locka gulsparv för första gången. (Läs mer om markmatning i myt 7). Vill du tänka på hygienen och serverar mat i fågelmatare? Då är det enda vettiga sättet att flytta fågelmatarna då och då så att inte allt spill hamnar på samma lilla fläck under dem.

En vinterväg full med småfåglar, mest gulsparv Gulsparv, pilfink, gråsparv, kråka och kaja känner sig trygga med fri sikt.
Tillagd i varukorgen