Snösiska på Slåttergubbens egna matning

Snösiska på Slåttergubbens egna matning

På min markmatning i allén upptäckte jag för första gången fyra gråsiskor häromdagen, dagen efter var de 14, nästa morgon 26 och vid lunchtid var där ett 60-tal.

Och en snösiska! Snösiskan är ovanlig i hela syd och mellansverige men ett fåtal observationer brukar göras de flesta landskap om vintrarna. Den är mycket svår att skilja från gråsiskan. Överlag är den betyligt ljusare.

Siskornas beteénde är häftigt. I två år har jag matat flitigt på vägen i hela allén med en blandning av Limabackas åkerfrön och Säd med hotade åkerogräs utan att ha sett en siska. Normalt sett är de vanligaste besökarna gulsparv och kaja. Siskorna har liksom inte beteendet inpräntat att det kan ligga mycket små frön på en väg. Men så när några plötsligt förstod det tog det inte mer än någon dag innan de lockat till sig ett 100-tal artfränder. De låter sig väl smaka av den enorma mängd och stora artutbud av småfröiga ogräsfrön som finns i denna frömix.

Ett tiotal fågelskådare har besökt gården här under dagen för att avnjuta en "dragbar" snösiska. Med dragbar menas att den stannar kvar och låter sig betraktas av tillresta fågelskådare under en skälig tid.

 

2014-02-05 22:36