Vilken fågel? Vad äter den?

Vi säljer inte bara den bästa fågelmaten - vi kan också mest om fåglar.

Nedan presenteras alla fåglar, ordnade efter vanlighet, 
som kan dyka upp vid din fågelmatning. Den här listan gör det därför lätt för dig att bedömma vad du sett för fågel även utifrån sannolikhet. 

De 60 vanligaste (t.o.m Rödvingestrast) är uppdaterade med 2019 års siffror från ca 21 000 rapporter till Vinterfåglar inpå knuten

Sist i listan även ovanliga fåglar och de riktiga raritetera som kan dyka upp på fågelrestaurangen.

51 fotografier är tagna av män och 53 av kvinnor på den här sidan. 

Just nu efterlyser vi bilder på:
Vitryggig hackspet, snatterand


 

Talgoxe

151 794 st inräknade talgoxar. Foto: Thomas Hildh

Vår vanligaste fågelbordsgäst. Finns i hela landet och i alla miljöer. Känns ständigt närvarande med sin tuffa stil. Börjar med sina klämkäcka vårvisslingar tidigast av alla - och då är det inte bara de första solstrålarna som värmer. 

Fågelmat för talgoxen? Solros, jordnötter, talg mm

Pilfink

133 326 st inräknade Pilfinkar. Foto: Jan Wester

Förväxlas ofta med gråsparv men spana efter den svarta kindfläcken som pilfinken har! Alltid i flock och hos många den vanligaste gästen vid fågelbordet. Saknas bara allra längst i norr och om man verkligen bor i skogen. Ofta hör man pilfinkens pratsamma tjatter från trädgårdens häckar.  En jordbruksfågel som klarar sig utmärkt på billiga åkerfrön men äter gärna dyrare frön om det bjuds! 

Fågelfrön till pilfinken? Åkerfrön, hampa, hirssolros. Enda vanliga fågeln som verkligen gillar hirskolvar.  

Gråsiska

127 787 st inräknade gråsiskor. Foto: Madeleine Danielsson

Drar runt i stora flockar om vintern, då den vandrar söderut från norra Sverige i jakt på föda. Lever mest av björkfrön och små ogräsfrön, som gråbo på bilden. Varierar i antal från år till år, kan plötsligt dyka upp i mängd. Sällskapar sällsynt med snösiska.

Vad äter gråsiskan? Limabackas åkefrön, raps, hampa

Blåmes

113 322 st inräknade blåmesar. Foto: Barbro Nelly

Störst chans har man nog att få en blåmes till sin matning. Det är ofta den som först hittar till nötterna eller solroskärnorna man nyss lagt ut. Lite lik talgoxen i både utseende och beteende men saknar tex. det svarta bröstbandet.

Vad äter blåmesen? Jordnötter, solros, talg men det mesta går bra.

 

Domherre

72 705 st inräknade domherrar. Foto: Bee Thalin

En av de arter vi starkast förknippar med fågelmatning. För en anonym tillvaro i storskogen om sommaren. Lite sparsammare i södra Sverige, föredrar matningar med närhet till skog och är ofta oskygg. Honan saknar det röda.

 Fågelmat till domherren? Solros, hampa och raps

Koltrast

68 083 st koltrastar Foto: Thomas Hildh 

Koltrastarnas kamp är en höjdpunkt med fågelmatning! Aggressiva, hetlevrade och impulsiva. Koltrasten försvarar sitt vinterrevir med bestämda metoder. Hackad solros på marken ökar ofta antalet koltrastar.

Vad äter koltrasten? Äpplen, russinhackad solros, nakenhavre och vit hirs

Gulsparv

68 016 st inräknade gulsparvar Foto: Thomas Hildh och Barbro Nelly

En lantis som vill ha levande gårdar med djur och hagar. Visar sig på matningar i jorbruksbygd och städernas utkanter först när vintern slår till.  Födosöker bara på marken. Kommer oftast i flock.

Fågelfrö till gulsparven? Åkerfrön på marken! Ej solros! 


Kaja

48 471 st inräknade kajor. Foto: Thomas Hildh

Väcker blandade känslor. Kanske för att de äter så mycket? Eller för att den är en kråkfågel? I norr flyttfågel. Skyr storskogen. Flockfågel - övernattar i stora flockar, oftast i städer. I kajans kritvita öga ser vi en klok fågel.

Vad äter kajan? Skulor, åkerfrön, talg m.m.

Skata

47 293 st inräknade skator. Foto: Barbro Nelly

Vår kanske käraste kråkfågel. Håller ofta ihop i par. Bygger sina stora risbon nära hus och gårdar. Har en förkärlek att samla färgglada saker i sina bon. Kan på senvintern samlas i flockar och småprata - så kallad skatriksdag.

 Vad äter skatan? Skulor, åkerfrön, talg m.m


Grönfink

44 463 st inräknade grönfinkar. Foto: Magnus Bergvall och Annika Lavin Johansson

Vacker och vanlig gäst hos många. Något vanligare i södra Sverige. Börjar tidigt på vårvintern med sin märkliga lugna sång - det låter som den gör gör ljud till en berg- och dalbanefärd. Honor och ungfåglar är lite mattare i färgerna.

Fågelfrön till grönfiken? Ekologisk solros, hampa och raps

Gråsparv

43 709 st inräknade gråsparvar. Foto: Thomas Hildh

Inte så vanlig som många tror. Gråsparven har minskat i takt  med att förutsättningarna blir allt sämre i jordbrukslandskapet. Håller gärna till inne i ladugårdar (och fågelmatsbutiker!). Heter "House sparrow" på engelska.

Fågelmat till gråsparven? Åkerfrönsolroshampahirskolvar

Nötväcka

28 093 st inräknade nötväckor. Foto: Barbro Nelly

Här kommer jag! Nötväckan är en högjudd tuffing som inte räds några konkurrenter på fågelbordet. Roffar åt sig det den vill ha och drar iväg. Hamstrar frön som den kilar in i barkspringor. Påfallande orädd - även för människor.  

Fågelfrön för nötväckan? Solroshampfrön.


Steglits

17 288 st inräknade steglitser. Foto: Thomas Hildh

Wow! Steglitsen sticker verkligen ut. Kommer gärna i flock, men är inte så vanlig på vintern. En jordbruksfågel som mest av allt älskar frön från kardborre. Lätet liknar ingen annans - vackert och lätt att känna igen.

Steglitsens bästa fågelmat: Hackade solroskärnor, raps


 

Stjärtmes

16 409 st inräknade stjärtmesar. Foto: Monica Johansson, Bee Thalin x 2, Olle Arvids

Charmar alla! Håller ihop i familjegrupper, och studsar fram genom luften som vita pingisbollar med låååånga stjärtar. Störst chans om du har fågelmatningen i brutet skogslandskap med mycket lövridåer och sly.

Vad äter stjärtmesen? Hackad solros, talg, jordnötter 


 

Större Hackspett

15 461 st inräknade större hackspettar. Foto: Marie Cederkrok

Visst är det något speciellt när en hackspett kommer fram? Större hackspett är den vanligast och mest nyfikna av våra spettar. Känns lätt igen på sina två vita ryggfläckar. Ganska skygg och svår att komma nära.

Fågelmat till större hackspetten? Talg, jordnötter, solroskärnor


 

Entita

14 750 st inräknade entitor. Foto: Thomas Hildh

Lika tuff som blåmesen, och högljudd. Liknar talltitan, men entitans rygg är jämnfärgad, talltitan har en "silvrig" vingpanel. Hakklappen är något mindre och hättan blankare. Gillar lövskog och kommer mycket oftare till fågelmatningar.

Fågelmat till Entitan? Solros, jordnötter, talg


 

Grönsiska

14 481 st inräknade grönsiskor. Foto: Thomas Hildh

Grönsiskorna kommer nästan alltid i flock, livligt "småpratande" med varandra. En invasionsart från barrskogarna som vissa vintrar finns gott om, andra saknas den helt. Ofta är de oskygga. Lever i naturen av alkottsfrön om vintern. Mindre än te.x grönfinken.

Vad äter grönsiskan? Helst hackade solroskärnor


 

Nötskrika

13 408 st inräknade nötskrikor. Foto Thomas Hildh

Trivs bäst i skogen där den fladdrar omkring i små flockar och skränar. En riktig skönhet med sin tropiskt blåa fläck på vingen. Inte alltid omtyckt - småfåglar skräms lätt av Nötskrikan, särskilt när de kommer i flock!

Vad äter nötskrikan? Skulor, åkerfrön, jordnötter,  skalade solroskärnor


 

Bofink

11 696 st inräknade bofinkar. Foto: Jan Wester

Sveriges näst vanligaste fågel. Sjunger flitigt på våren.  De flesta flyttar utomlands men några stannar kvar. Anonym och undgår lätt upptäckt, men det vita fältet på vingen är en bra karaktär. Skuttar gärna i utkanten av matningen och helst under träd o buskar. 

Vad äter bofinken? Solros, raps, åkerfrön


 

Kråka

11 066 st inräknade kråkor. Foto: Mikael Schulin

En av de få arter som många inte önskar sig, men varför ska kråkan inte få mat som de andra? Lätt igenkänd på sin gråsvarta dräkt. Ganska skygg och undviker ofta matningar nära husen. Födosöker ensam eller i par. I slättbygderna ibland i lite större flockar.

Gillar: Allätare.


 

Stadsduva/Tamduva

10 426 st inräknade stadsduvor. Foto: Thomas Hildh

Håller till i städer och vid stora gårdar. Ofta i flock och känns då igen på att de finns i alla möjliga färger. Den ursprungliga formen av denna duva bor i klippbranter - det är inte konstigt att den gillar städernas höghus! Färgtypen på bilden liknar mycket skogsduvan.

Gillar: Åkerfrön, bröd


 

Rödhake

9 800 st inräknade rödhakar. Foto: Anna Olson

Rödhakarna flyttar söderut för att få fortsätta äta insekter, men några tuffingar stannar alltid och chansar på en mild vinter. Vanligast längs västkusten och skåne i lummiga trädgårdar. Rödhaken är gärna för sig själv.

Gillar: Hackad solros, bitar av jordnöt, skalade hampafrön, talg  


 

Sidensvans

9 767 st inräknade sidensvansar. Foto: Thomas Hildh

Vackrare fågel är svårt att tänka sig! Att höra sidensvansens ringande läte precis före flocken slår sig ner i äppleträdet är en ren njutning. Till stor del en frukt- och bärätare vid fågelborden. Häckar i nordliga barrskogar.

Gillar: Frukt, bär, russin, hackade solroskärnor.


 

Råka

9 595 st inräknade råkor. Foto Monica Johansson

Oljigt svart och med en fjäderlös fläck vid näbben. Jämnstor med kråkan. Finns kring städer i slättlandskap. Vanlig bara i Skåne. Råkorna är förunderliga. Fulsnygga spatserar de omkring som om de vore lite för mer än alla andra. Ungfåglarna saknar den bara näbbfläcken. 

Gillar:  Åkerfrön, skulor mm


 

Talltita

9 530 st inräknade talltitor. Foto: Elsa Rensfeldt

Hårt knuten till barrskogar, gärna med äldre tall. Där avslöjar den sig med sitt gnälliga thi-thi-thääää-thääääää. Kommer fram till matninar i eller mycket nära storskogen. Ljus avlång fläck på vingen, större hackklapp och matt svart hjässa skiljer den från entitan.

Gillar: Talg, solros


 

Ringduva

9 143 st inräknade ringduvor. Foto: Monica Johansson

Mest känd för sin dova hoande ramsa om vårarna. Nästan alla flyttar i oktober men en del stannar kvar inne i städerna i södra Sverige och besöker ofta fågelmatningar. Vår största duva - känns lätt igen på sin vita halsfläck.

Gillar: Åkerfrön från Saltå, solros, mm


 

Svartmes

9 014 st inräknade svartmesar. Foto: Monica Johansson

En storskogsmes. Därför ingen art som vi stadsbor ser så ofta, men de med skogstomt kan intyga att svartmesen gärna besöker fågelmatningen. Som många andra i sitt släkte är svartmesen en tuffing. Har en vit fläck i nacken och saknar talgoxens gula inslag.

Svartmesens fågelmat: Jordnötter, solrokärnor och talg


 

Stenknäck

8 579 st inräknade stenknäckar. Foto: Per-Henrik Falk

Vissa har aldrig haft stenknäck vid matningen, andra har 15-20 stycken varje dag. En läcker fågel med kraftig näbb som bland annat används för att knäcka körsbärskärnor. Anonym och svårsedd på sommaren, mer synlig vintertid.

Gillar: Solroskärnor, hampafrön.


 

Björktrast

7 271 st inräknade björktrastar. Foto: Barbro Nelly

Ses om höstarna i stora flockar i okt/nov. Stannar för vintern där det finns frukt och bär. Ett bra knep att få trastar till trädgården är att låta äpplen ligga/hänga kvar. Björktrasten kallas ofta för Snöskata.

Gillar: Frukt och bär, hackade solroskärnor om det kniper


 

Bergfink

4 810 st inräknade bergfinkar. Foto Magnus Bergvall

En "exotisk" fågel. Vanlig hos vissa, andra har aldrig sett den. Störst chans är nog sen höst eller tidig vår under flytten. Många stannar i södra Sveriges bokskogar och äter bokollon. Sällskapar ibland med bofink.

Vad äter bergfinken? Solros, raps, åkerfrön m.m


 

Gräsand

4 652 st inräknade gräsänder. Foto: Thomas Hildh

Vanligast vid trädgårdar nära en strand eller å i städerna. Några vittnar om att det ibland kan bli lite väl många änder vid fågelbordet. Den kan också flyga långt och kommer då ofta som nattgäst vid fågelmatningar. Honan är brunspräcklig.

Gillar? Bröd, åkerfrön mm


 

Fasan

3 818 st inräknade fasaner. Foto: Monica Johansson

När denna självutnämnda kunglighet spatserar fram tar den lätt all uppmärksamhet. En asiatisk fågel som är ganska beroende av jägarnas utplanteringar. Men den häckar också fritt. Syns i en del villaområden och i jordbruksbygd - vanligare söderut och väldigt lokal.

Gillar: Åkerfrön mm


 

Tofsmes

2 921 st inräknade tofsmesar. Foto Magnus Bergvall

För att få denna charmör måsta man bo i djup barrskog och praktiskt taget har matningen i skogen. Den stannar hellre bland barren än flyger 100m genom lövskog till en fågelmatning. Flyttar aldrig söderut.

Vad äter tofsmesen ? Talg, solros och jordnötter


 

Sparvhök

2 352 st inräknade sparvhökar. Foto: Barbro Nelly

Smack! Som en projektil kommer den farande - och ibland lyckas den få en munsbit. Fåglar upp till koltrastens storlek står på sparvhökens meny. Vår vanligaste rovfågel - de allra flesta flyttar men är ej ovanlig på vintern. Och visst ska även de få leva!

Gillar: Små fåglar


 

Trädkrypare

2 039 st inräknade trädkrypare. Foto: Barbro Nelly, Marie Cederkrok, Thomas Hildh

En liten krabat som ägnar sitt liv med att klättra uppför träd i jakt på insekter. Ej flyttfågel. Störst chans att se den om matningen ligger nära måga träd. Kan lära sig äta hackade solroskärnor från marken om man lär den genom att först kila in dem under barken.

Fågelmat för trädtryparen: Hackad solros, skalad hampa, ekologiskt bregott, talg to.m åkerfrön från saltå som på bilden! 


 

Turkduva

1 728 st inräknade turkduvor. Foto Magnus Bergvall

Turkduvan är en asiatisk art som av sig själv spridit sig till Sverige. Den är liten och känns igen på sin jämna fjäderdräkt och svarta halsfläck. Älskar hönsgårdar, små odlingar, kvarnar osv. Finns lokalt i städer och samhällen utom allra längst i norr.

Gillar: Åkerfrön, m.m


 

Snösiska 

1 397 inräknade snösiskor. Foto: Tommy Brinksäter

En arktisk kusin till gråsiskan. Håller sig helst norr om polcirkeln även vintertid. Söder om dalälven närmast att betrakta som raritet. För säker identifiering krävs experthjälp, den är mycket lik gråsiskan, på bilden syns en riktigt ljus och fin individ. Numer ansedd som ras av gråsiska. 

Gillar:  Hampa, solros


 

Mindre Hackspett

1 181 Mindre hackspettar. Foto: Monica Johansson

Ett oförglömligt minne! Stor som en nötväcka, klen näbb och vit, bandad rygg. Oftast i närheten av strandskogar med mycket död lövved. Liknar den vitryggiga hackspetten, men den är gröngölingsstor och mycket ovanlig.

Gillar: Talg


 

Gärdsmyg

1 171 inräknade Gärdsmygar. Foto: Barbro Nelly

En mus! .... eller är det en fågel? Gärdsmygen är liten och snabb som en mus. Den lilla stjärten står alltid rätt upp. En tuffing som inte räds att övervintra i södra Sverige. Gärna med närhet till vass, täta buskage och diken.

Gillar: Insekter, kommer till matningen mest av nyfikenhet.


 

Stare

Stare

1 055 st inräknade starar. Foto: Barbro Nelly

Ovanlig vintertid. De flesta flyttar. Gynnas av ekologisk odling och levande trädgårdar med mycket insekter. Vitprickig om vintern och i jämförelse med koltrast, rundare i formen. Flockfågel utom just när de häckar.

Vad äter staren? Åkerfrön, solroskärnor, russin, jordnötsbitar


 

Korp

975 st inräknade korpar. Foto: Barbro Nelly

Skygg som få, intelligent och pratsam. Inte utan anledning var korparna framträdande i asatron. Har ökat på sista tiden och brett ut sig i södra Sverige utanför storskogarna. Vår största kråkfågel, stor som en ormvråk. Sällsynt vid lugna, avlägsna fågelmatningar.

Gillar: Kött, matrester


 

Gråspett

819 st inräknade gråspettar. Foto: Tommy Brinksäter

En fågel som ökar i antal! Fågelmatningar har föreslagits som en förklaring till ökningen. Lik gröngöling men gråare och inte så kraftigt markerad med rött och svart i huvudet. Från norra mälardalen och norrut.

Gillar: Talg, späck, rönnbär, hackade solroskärnor


 

Fiskmås

768 inräknade Fiskmåsar. Foto: Anna Olson

Svårt att hitta en fågel som ser snällare ut! Fiskmåsen finns kring vatten i hela Sverige men övervintrar bara i söder. Den kan komma fram till matningar invid vatten. Rent vitt huvud skiljer den från skrattmåsen. 

Gillar. Fisk, matrester, bröd, solroskärnor, talgbitar


 

Gråtrut

444 inräknade Gråtrutar. Foto Thomas Hildh

Vår vanligaste trut. Finns mest längs kusterna, större sjöar och soptippar. Många övervintrar. Liknar en stor grov fiskmås med tjock näbb. Ungfågeln är liksom andra trutar och fiskmås brunspräcklig.  

Gillar. Fisk, matrester, bröd, solroskärnor, talgbitar

Skogsduva

323 inräknade Skogsduvor. Foto Magnus Bergvall

Vår anonymaste duva både till beteende och utseende. Lätt blåaktig ton i fjäderdräkten. Några stannar hela vintern. En av de allra tidigaste flyttfåglarna på våren, kommer ofta i februari. Ovanlig fågelbordsgäst. Gillar ej städer och samhällen. Häckar i ihåliga träd.

Gillar: Åkerfrön mm


 

Järnsparv

242 inräknade Järnsparvar. Foto: Annika Lavin Johansson

Dykar ibland upp på fågelborden vid bakslag i april. Det är då de anländer från sydligare trakter. Några övervintrar också i SV-Sverige. En anonym fågel både i färger, rörelser och sång. Insektsätare - bor i granskogar.

Gillar: Hirskolvar, småsmulor av solros.


 

Kungsfågel

241 inräknade Kungsfåglar. Foto Madeleine Danielsson

Vår allra minsta fågel. Trots att den är insektsätare stannar de flesta kvar. De drar omkring i skogen i små flockar om vintern, ofta tillsammans med mesar och trädkrypare. Kommer mycket sällan fram till fågelborden.

Vad äter kungsfågeln? Kokta makaroner!, fett, smulor av nötter?


 

Nötkråka

240 inräknade Nötkråkor. Foto: Rolf Brandström

Finns den här fågeln? Ja, faktiskt. Till och med i två varianter, en sydlig som äter hasselnötter och en nordlig/sibirisk som gillar frön av cembratall. Som nötskrika i storlek, ibland ganska oskygg. Sällsynt gäst vid fågelrestaurangen.

Bästa fågelmaten till nötkråkan?  Hasselnöt, talg, jordnöt


 

Duvhök

207 inräknade Duvhökar. Foto: Barbro Nelly

Sparvhökens större kusin. Honan en riktig biff, stor som en ormvråk och en mycket kraftfull jägare. Hanen mindre och kan likna en stor sparvhökshona. Duvhöken har alltid kraftig kropp och känns rejälare. Ungfåglar med kraftigt streckat bröst på gräddgul botten.  

Gillar?  Harar, ekorrar, höns, duvor, kajor - befattar sig inte med mindre saker än trastar! 

Skrattmås

162 inräknade Skrattmåsar. Foto: Marie Cederkrok

Lätt att känna igen om sommaren. På vintern är dock huvudet vitt men har en tydlig svart fläck bakom ögat och ofta ett mörkt diadem över ögat. Näbben är alltid rödaktig. Övervintrar längs öppna vatten i södra Sverige. 

Gillar: Bröd, fisk, pommes, hamburgare, korv mm


 

Lavskrika

158 inräknade Lavskrikor. Foto: Elsa Rensfeldt

Mötet med Lavskrikan glömmer man aldrig. Den är tillgiven och tam, kommer fram till lägerelden och knycker korv. Minskar tyvärr i takt med att de stora orörda skogarna försvinner. Från Dalarna och norrut. Gillar att komma fram till fågelmatningar.

Gillar: Talg, kött, korv, nötter, solros


 

Lappmes

97 inräknade Lappmesar. Foto: Elsa Rensfeldt

Vår tamaste och ovanligaste mes. Det brukar inte vara svårt att få den i handen. Från norra Dalarna och norrut. Regelbunden gäst bara allra längst i norr. Stor hakklapp och matt brun hjässa skiljer den från Talltitan. Gillar de gamla orörda storskogarna.

Gillar: Talg, solros


 

Sparvuggla

88 inräknade Sparvugglor Foto: Anders Skoglöf

Kommer sällsynt fram till fågelmatningar med närhet till större barrskogar. Denna knappt koltrast-stora uggla är ofta dagaktiv. Att få se en uggla djupt in i ögonen är en tidlös upplevelse. Har en vacker vissling som hörs i gryning o skymning.

Gillar: Möss och småfåglar


 

Rödvingetrast

81 inräknade rödvingetrastar Foto Magnus Bergvall

Vår minsta trast. Fyller oktobernätterna med sitt finstämda lockläte "shiiiii" när den flyttar söderut. Några få stannar i södra sverige och håller då ofta ihop med björktrastar. Vid stor bärtillgång kan många stanna. Ovanlig vid fågelmatningar.

Gillar: Russin, äpplen, bär


 

Varfågel

74 inräknade Varfåglar Foto: Monica Johansson

Häckar i norra Sverige och övervintrar i söder. Den vill ha öppna marker med bra utkikspunkter där den syns som en bländvit snöboll. Trots sin litenhet äter den möss och småfåglar. I ovanliga fall vakar den vid fågelmatningar. 

Gillar? Möss och småfåglar. 


 

Mindre korsnäbb

65 inräknade Mindre korsnäbbar. Foto: Hans Norelius

En vanlig, men sällan sedd, skogsfågel med grankottefrön som stapelföda. Släkt med tallbiten. En hårding som häckar i smällkallaste senvintern! Här en hona/ungfågel. Alla korsnäbbshanar har en vackert röd dräkt. Ovanlig på fågelmatningar. 

Gillar: Solrosfrön, solroskärnor


 

Svarthätta

90 inräknade Svarthättor. Foto Magnus Bergvall

Vår enda sångare som kan ses om vintern. Ovanlig gäst men lite oftare längs västkusten och i Skåne. Honan har rödbrun hätta istället för svart. Rör sig lungt och dyker plötsligt upp från ingenstans. Vill ha närhet till buskar och häckar.

Gillar: Bär, äpple, hackad solros, bitar av jordnöt


 

Snösparv

20 inräknade Snösparvar. Foto Monica Johansson

En fjällfågel som övervintrar sparsamt vid havsstränder och åkrar i södra Sverige. Ofta i flock. Syns ibland tillsammans med gulsparvar vid oskördade åkrar. Även längs vägar vid mycket snö. Kan sällsynt dyka upp på öppet belägna markmatningar.

Gillar: Åkerfrön från Limabacka


 

Tallbit

34 inräknade Tallbitar Foto: Sissela Unosdotter

Norrländsk och sibirisk barrskogsfågel som vissa vintrar invasionslikt flyttar söderut. Mycket ovanlig vid fågelmatningar. Den är oskygg, vacker och har sirenliknande visslingar man inte tror kan komma från en fågel. Hanen röd och honan grön - nära släkt med korsnäbbarna men lite större. 

Vad äter tallbiten? Granknoppar, bär, rönnbär! och solros


 

Ovanliga gäster

Här följer några riktigt ovanliga gäster vid fågelmatningen, men som inte nödvändigtvis är så ovanliga att se på andra ställen än just vid matningar. 


Kattuggla

2 inräknade kattugglor. Foto Madeleine Danielsson

Kattugglan är ofta nära människor och är vanlig upp till Dalälven. Ofta i lador eller övergivna hus på dagen. Nattaktiv, gillar att spana vid fågelmatningar om nätterna. Hör man en uggla på natten så är det som regel kattuggla - mycket typiska läten. 

Gillar: Möss o sorkar


 

Ormvråk

6 inräknade Ormvråkar. Foto Anna Olsson

Syns ofta sittande på stolpar nära vägen. De flesta flyttar ur landet i oktober men är ingen ovanlig syn i södra Sverige om vintern. Kan gå att locka till sin matning om man bor lite ensligt i ett halvöppet landskap och lockar med talgbitar eller något annat köttigt.  Varierar från väldigt ljusa (oftast i skåne) till den vanliga spräckligt mjölkchokladbruna dräkten. 

Gillar: Möss o sorkar, ibland orm. Talgbitar o annan köttmat. 

Spillkråka

Foto Madeleine Danielsson

Vår största hackspett. Känns lätt igen på den röda hjässan. Spillkråkans gamla bohål används ofta av ugglor. Att den utgör en del av själva skogens själ märks bl.a på att dess karismatiska läten ofta får vara med på film. Kommer sällan fram till matningar. 

Gillar: Talg


 

Gröngöling

3 inräknade Gröngölingar. Foto: Thomas Hildh

Sticker verkligen ut med sin riktigt gröna rygg och stora storlek. Vill ha mycket lövträd, gärna ek och asp, i sin omgivning. Kommer märkligt ogärna fram till matningar. Vanligast söder om dalälven. Kusinen gråspett tar vid längre norrut.

Gillar: Talg och jordnötter


 

Rapphöna

Foto: Arne Ekström

Oerhört söta fåglar! Håller vintertid ihop i familjegrupper. Springer och smyger hellre än flyger. Gynnas av gårdar med djur, småbiotoper, stubbåkrar, gräsremsor, häckar osv. Kommer bara nära husen vid hårda vintrar. Slättbygd i "södra" Sverige.

Gillar: Åkerfrön, blandsäd 


 

Kricka

Foto: Eva Jonsson

En färgsprakande and! Övervintrar ibland i södra Sverige, gärna med gräsänder. Kan då sällskapa med dem på fågelmatningar. Krickan är en vanlig häckfågel i Sverige och kommer tidigt på våren. Den är såååå snygg på nära håll i kikare när vårkvällens solstrålar förgyller dess färger. Honan är lik gräsandhona men krickan är alltid mycket mindre. 

Gillar: Åkerfrön, hackade solroskärnor

Sothöna

Foto Marie Cederkrok

En våtmarksfågel som ofta övervintrar i öppna vatten i städer. På näbben syns det att den egentligen är mer släkt med med höns en änder. Och ser man fötterna så har de långa "fingrar" utan så mycket simhud. Bra att klättra om kring i vassen med. 

Gillar: Bröd, olika frön, gröna blad


 

Sävsparv

29 inräknade sävsparvar. Foto Lars Söderlind/Madeleine Danielsson 

Vanlig häckfågel vid frodiga vassrika stränder. Övervintrar sparsamt i samma biotop i södra Sverige. Det är bara i anslutning till de miljöerna man har chans på sävsparv som matgäst på vintern. Vid flytten i april/maj kan den dock dyka upp på matningen i vanliga trädgårdar.

Vad äter sävsparven? Hirs och hirskolvar, åkerfrön


 

Hämpling

22 inräknade Hämplingar. Foto:Jan Wester, Thomas Hildh

Sällsynt vintertid, ibland i mars/april vid matningar i jordbruksbygd. Honor och ungar anonymt grå och streckade. Älskar levande gårdar med mycket djur, små hagar, beten, ogräs, levande ladugårdsplaner och körvägar.

Gillar: Limabackas åkerfrön, Hirskolv, trampört och maskros


 

Vinterhämpling

8 inräknade Vinterhämplingar Foto: Magnus Danestig

Häckar på kustnära fjällhedar, främst i Norge. Övervintrar i sparsamt i södra Sverige på öppna marker med mycket ogräsfrön. Skyr skog och trädgårdar. Gul näbb, gulbruntonad dräkt - särskilt hakklappen samt inget rött i pannan skiljer den från gråsiskan. Mycket sällsynt på matningar. 

Gillar: Små frön tex nässlor, rölleka, klint, gråbo, målla, åkerfrön 


 

Rosenfink

Hane. Foto Turid Forså

Rosenfinken häckar sparsamt i Sverige. Den flyttar till Himalayas skogar och kommer till oss först i Maj. Ibland då på fågelmatningar. Hanen lätt att känna igen på färgen, honan anonymt grå o streckad, alltid svart pepparkornsöga och riktigt bullig näbb. 

Gillar: Hackade solroskärnor 

 

Kornsparv

Foto Madeleine Danielsson

Förr vanlig i Skåne. Hårt slagen av jordbrukets rationalisering. En spillra kvar i SO Skåne där de bor året runt. Att betrakta som en raritet på alla andra ställen! Större än gulsparven med bullig näbb. Ymnigt streckad. Anonym i färgerna, benen ljusgula. Kan sällsynt dyka upp på öppet belägna fågelmatningar. Sällskapar då ofta med gulsparv. Läs mer HÄR! 

Gillar: Åkerfrön


 

Lappsparv

3 inräknade Lappsparvar. Foto Madeleine Danielsson

Häckar liksom snösparven i fjällen och övervintrar mycket sparsamt i södra Sverige. Kan sällskapa med gulsparv. Inramad röd kind, ett ljust streck över hjässan, vingband och ganska brokig dräkt. Mycket sällsynt vid öppet belägna matningar. 

Gillar: Åkerfrön från Limabacka


 

Ortolansparv

Foto Monica Johansson

Flyttar till västafrika, åter i slutet av april. Har lidit hårt av jordbrukets rationalisering. Förr häckfågel i stora delar av södra Sverige men nu i princip utrotad. Häckar fortfarande i norra Svergie. Gillar småskalighet och levande landskap med kortväxta ytor. Hane med rosttonat bröst och vackert grå i huvudet. Honan mer svårbestämd. Sällsynt på matningar om våren. 

Gillar: Åkerfrön


 

Berglärka

Foto: Barbro Nelly, Tåkern, Januari 2016

Vilken läckerbit det här är! Häckar sparsamt i fjällen. Övervintrar längs betade och steniga havsstränder med tångbankar, från Halland och söderut längs de europeiska kusterna. Dyker ibland upp vintertid i åkerlandskap, ofta längs vägkanter eller öppna ruderatmarker/jordupplag med mycket ogräsfrön. En öppen markmatning vid sådana marker skulle nog Berglärkan uppskatta. Den skyr träd och buskar och vanliga trädgårdar! 

Gillar: Små ogräsfrön,  ex trampört, målla, gråbo, baldersbrå osv... Åkerfrön från Limabacka


 

Bändelkorsnäbb

12 inräknade Bändelkorsnäbbar Foto: Tommy Brinksäter, Ingemar Gard

Sibirisk fågel med lärkträdsfrön som specialitet. Några häckar i norra Sverige men finns i huvudsak bort över Ryssland. Kommer vissa år i invasioner. Ovanlig på matningar. Notera de korsade näbbhalvorna som alla kornäbbar har för att öppna kottar! Vita band på vingen är typiska.

Gillar: Solrosfrön, solroskärnor


 

Taltrast

Foto: Monica Johansson

Vanlig skönsjungande trast i hela Sverige. Ovanlig på matningen. Flyttar normalt söderut. Lite av en enstöring, den gillar täta buskar ur vilka den hoppar fram till fågelbordet. En liten trast med fläckigt bröst, den saknar rödvingetrastens skarpa ljusa ögonbrynsstreck.

 Gillar: Hackad solros, russin, jordnötssmulor, Saltås åkerfrön


 

Dubbeltrast

10 inräknade Dubbeltrastar. Foto: Anna-Lisa Osberg

Vår största trast, påminner om taltrasten men är tydligt större. Dess latinska namn betyder "trasten som äter mistel" och är viktig för mistelns spridning. Flyttar i oktober men enstaka fåglar stannar kvar.

Gillar: Frukt och bär, kanske även russin och solros


 

Ringtrast

Foto: Bo Ljungberg

Häckar sparsamt i fjällen, övervintrar i SV europa och syns mycket sparsamt på flyttningen varför den har lite "raritetsstatus". Få vinterfynd. På 2000-talet endast sedd en gång på fågelmatning då den åt äpplen och hackade solroskärnor från Slåttergubben! Lik koltrast men känns lätt igen på den vita halvmånen på halsen. 

Gillar: Frukt och bär, russin och solros

Tretåig hackspett

Foto: Monica Johansson

Finns från mälardalen och norrut. Oerhört snygg spett som är lätt att känna igen med de här fartränderna i ansiktet, hanen har en riktigt gul hjässa. Gillar gamla granskogar men finns även bland fjällbjörkar. Ingenstans riktigt vanlig, kan komma söderut om vintrarna men väldigt sällan vid fågelmatningar. 

Gillar? Talg


Havstrut

Foto: Monica Johansson

Vår största trut. De gamla är lätta att känna igen då de har mörk, nästan svart rygg och ovansida av vingarna. Ungfågeln på bilden känns bl.a igen på storhet och riktigt kraftig näbb. Längs kuster och stora sjöar året runt. Inte lika vanlig som gråtrut. 

Gillar: Bröd, fisk, pommes, hamburgare, korv mm



Rariteter 

Här följer ett urval av de riktigt sällsynta gästerna. Kontakta en lokal fågelskådare för hjälp med identifiering om du misstänker en raritet vid ditt fågelbord. Rariteterna är aldrig vanliga i Sverige och kommer locka fågelskådare!  

Tillresta fågelskådare som vill se fågeln är trevliga typer att prata med. De som hade den oerhört sällsynta Azurmesen på sin matning startade en smärre café-verksamhet! Vill du inte ha folk kring trädgården eller tycker att det är viktigt att spara in onödig bilåkning så håll tyst om fågeln.


 

Azurmes

Foto: Peter Bergman, Masungsbyn 2002

Kan man tänka sig en häftigare gäst? Senast (och enda gången?) som fågelbordsgäst år 2002 i Masungsbyn - Norrbotten. Rysk och nordasiatisk mes som närmast häckar i östra Finland och Vitryssland. Ej flyttfågel. Lätt att känna igen men blåmesar med färgförändringar och hybrider azurmes x blåmes förekommer och kan vara mycket lika.

Gillar: Talg, jordnötter, solros


 

Blåstjärt

Foto: Björn Dellming.         Skåne 2010

Titta en rödhake! Men.... stjärten lyser ju blått. Och det röda är bara på flankerna... Då ett kraftigt snöväder lamslog skåne är enda gången blåstjärt siktats vid en fågelmatning. Den häckar i tajgans gamla barrskog, några få par i även i Sverige, och flyttar sedan mot sydostasiens varma skogar om vintern. 

Gillar: Blåbär, rönnbär (kanske smulor av feta frön?) annars insektsätare. 


 

Sibirisk järnsparv

Foto Anders Boström, Västmanland 2017

Sibirisk art, övervintrar i SO Kina. Mycket sällsynt höstgäst. 2016 kom ovanligt många. Åtminstone en övervintrade i en trädgård med fågelmatning och täta häckar. Skygg och försiktig som järnsparven, lämnar inte gärna buskarnas skydd. Liknar svartstr. järnsparv med distinkta gulsvarta teckningar i ansiktet. Denna saknar alltid svart på hakan. 

Gillar: Smulor av feta frön, och sannolikt Limabackas åkerfrön


 

Svartstr. järnsparv

Foto:     Joakim Djerf, Uppland 2014

Häckar från Uralbergen och österut. Flyttar till bl.a Indien. Ett fåtal fynd i Sverige och endast en gång vid fågelmatning. Den tidiga våren 2014 hade just drabbats av ett bakslag, och när Elisabeth och Åke Karlsén drack sitt morgonkaffe såg de en konstig fågel vid matningen.. det blev startskottet på en sensationell nyhet bland fågelskådare.

Gillar: Smulor av frön, solros. Annars insektsätare.


 

Större Turturduva

Foto: Oskar Lindberg, Norrbotten 2012

Häckar i stora delar av Asien ända till Kina. Flyttar mot syd eller sydost. 0-2 st/vinter i Sverige. Att det är en turturduva känns ganska lätt igen på fläckig fjäderdräkt, diamanthalsband och rödaktig grundton. Mycket svår att skilja från sin europeiska släkting turturduvan som ännu sällsyntare kan dyka upp vid fågelbord, fast att den borde vara i Afrika.

Gillar: Åkerfrön från Saltå och säkert andra frön.


 

Spansk sparv

Foto: Jan Wahlström, Småland, Maj 2013

En nära kusin till gråsparven från sydeuropa och mellanöstern. Endast sedd en gång på fågelmatning. De östra populationerna är flyttfåglar så det är dem man tror når Sverige om de flyttar för långt på våren. Så det är från 15 maj och framåt de sannolikt dyker upp. Hanen kraftfullt och distinkt tecknad medan honan liknar gråsparvshonan. Varning för hybrider med gråsparv. 

Gillar: Åkerfrön, Solros


 

Tallsparv

Foto: Ulf Gotthardsson, Småland 2012

Gulsparvens kusin i öst. Häckar i Ryska taigan och flyttar söderut. 0-2 st/vinter i Sverige. Hanen är helt olik och lätt att känna igen. Oftast är det ungfåglar och honor som ses vid fågelborden. De är mycket svåra (ibland omöjliga) att skilja från bleka gulsparvar (som är ganska vanliga). Rödbruna fläckar på vit mage plus fullständig avsaknad av gult är indikationer.

Gillar: Åkerfrön 


 

Videsparv

Videsparv

Foto Madeleine Danielsson

Sällsynt häckare i fuktig barrskog i norra Sverige, flyttar till sydöstra Kina. Ses sällsynt på hösten i södra Sverige och som en ej årlig raritet på fågelmatningar. Lik sävsparv men kompaktare, toppig hjässa och tydligare ljust inramad kind. 

Gillar: Åkerfrön från Limabacka? 


 

Gulbrynad sparv

Foto: Olle Bernard. Stockholm 2009

Häckar i NÖ sibirien och övervintrar i Kina. Sedd en gång i Sverige på Järvafältets fågelklubbs matning. Dvärgsparvsstor med gult ögonbrynsstreck. En av de arter man kan tänka sig klara sin övervintring bättre av att vi väljer ekologiskt odlade jordnötter från Kina. Där finns betydligt mer frön och insekter. 

Gillar: Troligtvis hirs då den tillhör emberiza-arterna. Åkerfrön från Limabacka? 


 

Dvärgsparv

Foto: Calle Ljungberg, Småland 2012

Häckar från norra Sverige och österut i taigan. Flyttar till sydostasien. Vanlig i Kina. Fågelbordsfåglar är sannolikt östliga med kompassfel som flyttat i fel riktning. 1-3 st/vinter i Sverige.
Mindre än t.ex gulsparven på bilden. Rödbrunt inramat ansikte och ett tydligt streck längst upp på hjässan. Knycker gärna med stjärten.

Gillar: Vit hirs är klar favorit, hampa, åkerfrön.


 

Rostsparv

Foto: Klara Öhman, Uppland 2019

Över 2000 personer släppte Gudrun Öhman in i sitt kök efter att bomben slagit ned. Hon hade Sveriges tredje fynd av Rostsparv i sin trädgård! Rostsparven häckar i Grekland och Turkiet och flyttar till Afrika! Det här var första gången den syntes på vintern i Sverige. Mycket lik  Ortolansparven. 

Fågelmat till Rostsparven: Den sågs t.ex äta Slåttergubbens hackade soroskärnor

Svarthalsad trast

Foto: Madeleine Danielsson, Skåne 2017

Häckar från Uralbergen och österut, övervintrar normalt i ett bälte från Iran till östra Indien. 1-4 st brukar hamna i Svergie om vintrarna. Upptäcks oftast i trädgårdar. På bilden syns en hona, inte så olik koltrasthonan men denna saknar alla bruna och svarta toner. Hanen har en tydlig svart hals/bröst och är lättare att känna igen.

Gillar: Mest frukt, bär men ibland hackad solros.


 

Dvärglärka

Foto: Mats Karström, Norrbotten 2014

Häckar på stäpper och halvöken från norra Svarta havet och österut. Stor som en siska. Dvärglärkan är lurig att skilja från bruna gråsiskor, hona av hämpling eller vinterhämpling. Lärkor går och står ganska upprätt - men en frusen lärka vid en fågelmatning kan vara ganska lågmäld! Endast ett fynd på fågelmatning i Sverige - i Norrbotten! 

Gillar: Finhackade solroskärnor och jordnötter, små ogräsfrön.