Vilken fågel på fågelrestauragnen? Vad gillar den att äta?

Vi säljer inte bara den bästa maten - vi kan dessutom det mesta om fåglar. Här presenterar vi alla fåglar ordnade efter vanlighet. Sist även ovanliga fåglar och rariteter som kan dyka upp på fågelrestaurangen. De 66 vanligaste (t.o.m Snösparv) är uppdaterade med 2017 års siffror från ca 21 000 rapporter till Vinterfåglar inpå knuten

Just nu efterlyser vi bilder på:
Rosenfink, ortolansparv och kattuggla 


 

Domherre

71 103 st inräknade domherrar. Foto: Monica Johansson

En av de arter vi starkast förknippar med fågelmatning. För en anonym tillvaro i storskogen om sommaren. Lite sparsammare i södra Sverige, föredrar matningar med närhet till skog och är ofta oskygg. Honan saknar det röda.

 Vad äter domherren? Solros, hampa och raps


 

Grönfink

52 369 st inräknade grönfinkar. Foto: Magnus Bergvall

Vacker och vanlig gäst hos många. Något vanligare i södra Sverige. Börjar tidigt på vårvintern med sin märkliga lugna sång - det låter som den gör gör ljud till en berg- och dalbanefärd. Honor och ungfåglar är lite mattare i färgerna.

Vad äter grönfiken? Solros, hampa och raps


 

Gulsparv

36 693 st inräknade gulsparvar Foto: Monica Johansson

En lantis som vill ha levande gårdar med djur och hagar. Visar sig på matningar i jorbruksbygd och städernas utkanter först när vintern slår till.  Födosöker bara på marken. Kommer oftast i flock.

Vad äter gulsparven? Åkerfrön, blandsäd med hotade ogräs.


 

Steglits

16 877 st inräknade steglitser. Foto: Thomas Hildh

Wow! Steglitsen sticker verkligen ut. Kommer gärna i flock, men är inte så vanlig på vintern. En jordbruksfågel som mest av allt älskar frön från kardborre. Lätet liknar ingen annans - vackert och lätt att känna igen.

Gillar: Solroskärnor(hackade), raps


 

Talltita

11 474 st inräknade talltitor. Foto: Elsa Rensfeldt

Hårt knuten till barrskogar, gärna med äldre tall. Där avslöjar den sig med sitt gnälliga thi-thi-thääää-thääääää. Kommer fram till matninar i eller mycket nära storskogen. Ljus avlång fläck på vingen, större hackklapp och matt svart hjässa skiljer den från entitan.

Gillar: Talg, solros


 

Bergfink

9 819 st inräknade bergfinkar. Foto Magnus Bergvall

En "exotisk" fågel. Vanlig hos vissa, andra har aldrig sett den. Störst chans är nog sen höst eller tidig vår under flytten. Många stannar i södra Sveriges bokskogar och äter bokollon. Sällskapar ibland med bofink.

Vad äter bergfinken? Solros, raps, åkerfrön m.m


 

Ringduva

7 901 st inräknade ringduvor. Foto: Monica Johansson

Mest känd för sin dova hoande ramsa om vårarna. Nästan alla flyttar i oktober men en del stannar kvar inne i städerna i södra Sverige och besöker ofta fågelmatningar. Vår största duva - känns lätt igen på sin vita halsfläck.

Gillar: Åkerfrön från Saltå, solros, raps mm


 

Tofsmes

3 673 st inräknade tofsmesar. Foto Magnus Bergvall

För att få denna charmör måsta man bo i djup barrskog och praktiskt taget har matningen i skogen. Den stannar hellre bland barren än flyger 100m genom lövskog till en fågelmatning. Flyttar aldrig söderut.

Vad äter tofsmesen ? Talg, solros, jordnöt, raps


 

Sparvhök

1 793 st inräknade sparvhökar. Foto: Barbro Nelly

Smack! Som en projektil kommer den farande - och ibland lyckas den få en munsbit. Fåglar upp till koltrastens storlek står på sparvhökens meny. Vår vanligaste rovfågel - de allra flesta flyttar men är ej ovanlig på vintern. Och visst ska även de få leva!

Gillar: Små fåglar


 

Gärdsmyg

929 inräknade Gärdsmygar. Foto: Barbro Nelly

En mus! .... eller är det en fågel? Gärdsmygen är liten och snabb som en mus. Den lilla stjärten står alltid rätt upp. En tuffing som inte räds att övervintra i södra Sverige. Gärna med närhet till vass, täta buskage och diken.

Gillar: Insekter, kommer till matningen mest av nyfikenhet.


 

Nötkråka

370 inräknade Nötkråkor. Foto: Tommy Brinksäter

Finns den här fågeln? Ja, faktiskt. Till och med i två varianter, en sydlig som äter hasselnötter och en nordlig/sibirisk som gillar frön av cembratall. Som nötskrika i storlek, ibland ganska oskygg. Sällsynt gäst vid fågelrestaurangen.

Gillar? Hasselnöt, talg, jordnöt


 

Skogsduva

206 inräknade Skogsduvor. Foto Magnus Bergvall

Vår anonymaste duva både till beteende och utseende. Lätt blåaktig ton i fjäderdräkten. Några stannar hela vintern. En av de allra tidigaste flyttfåglarna på våren, kommer ofta i februari. Ovanlig fågelbordsgäst. Gillar ej städer och samhällen. Häckar i ihåliga träd.

Gillar: Åkerfrön mm


 

Spillkråka

123 inräknade spillkråkor. Foto Madeleine Danielsson

Vår största hackspett. Känns lätt igen på den röda hjässan. Spillkråkans gamla bohål används ofta av ugglor. Att den utgör en del av själva skogens själ märks bl.a på att dess karismatiska läten ofta får vara med på film. Kommer sällan fram till matningar. 

Gillar: Talg


 

Sparvuggla

62 inräknade Sparvugglor Foto: Anders Skoglöf

Kommer sällsynt fram till fågelmatningar med närhet till större barrskogar. Denna knappt koltrast-stora uggla är ofta dagaktiv. Att få se en uggla djupt in i ögonen är en tidlös upplevelse. Har en vacker vissling som hörs i gryning o skymning.

Gillar: Möss och småfåglar


 

Skrattmås

46 inräknade Skrattmåsar. Foto: Marie Cederkrok

Lätt att känna igen om sommaren. På vintern är dock huvudet vitt men har en tydlig svart fläck bakom ögat och ofta ett mörkt diadem över ögat. Näbben är alltid rödaktig. Övervintrar längs öppna vatten i södra Sverige. 

Gillar: Bröd, fisk, pommes, hamburgare, korv mm


 

Rapphöna

Foto: Arne Ekström

Oerhört söta fåglar! Håller vintertid ihop i familjegrupper. Springer och smyger hellre än flyger. Gynnas av gårdar med djur, småbiotoper, stubbåkrar, gräsremsor, häckar osv. Kommer bara nära husen vid hårda vintrar. Slättbygd i "södra" Sverige.

Gillar: Åkerfrön, blandsäd 


 

Sävsparv

Foto Madeleine Danielsson /Lars Söderlind

Övervintrar sparsamt vid sjöstränder och diken med vass i södra Sverige. Det är bara i anslutning till de miljöerna man har chans på sävsparv som matgäst på vintern, vid flytten i april/maj kan den dyka upp i vanliga trädgårdar.

Vad äter sävsparven? Hirs och hirskolvar, åkerfrön


 

Lappsparv

Foto Madeleine Danielsson

Häckar liksom snösparven i fjällen och övervintrar mycket sparsamt i södra Sverige. Kan sällskapa med gulsparv. Inramad röd kind, ett ljust streck över hjässan, vingband och ganska brokig dräkt. Mycket sällsynt vid öppet belägna matningar. 

Gillar: Åkerfrön från Limabacka


 

Rariteter vid fågelbordet

 Här följer ett urval av de riktigt sällsynta gästerna. Kontakta en lokal fågelskådare för hjälp med identifiering om du misstänker en raritet vid ditt fågelbord.

Tillresta fågelskådare som vill se fågeln är trevliga typer att prata med. De som hade den oerhört sällsynta Azurmesen på sin matning startade en smärre café-verksamhet! Vill du inte ha folk kring trädgården eller tycker att det är viktigt att spara in onödig bilåkning så håll tyst om fågeln.

 

 

 

 

 


 

Dvärgsparv

Foto: Calle Ljungberg, Småland 2012

Häckar från norra Sverige och österut i taigan. Flyttar till sydostasien. Vanlig i Kina. Fågelbordsfåglar är sannolikt östliga med kompassfel som flyttat i fel riktning. 1-3 st/vinter i Sverige.
Mindre än t.ex gulsparven på bilden. Rödbrunt inramat ansikte och ett tydligt streck längst upp på hjässan. Knycker gärna med stjärten.

Gillar: Vit hirs är klar favorit, hampa, åkerfrön.


 

Sibirisk järnsparv

Foto Anders Boström, Västmanland 2017

Sibirisk art, övervintrar i SO Kina. Mycket sällsynt höstgäst. 2016 kom ovanligt många. Åtminstone en övervintrade i en trädgård med fågelmatning och täta häckar. Skygg och försiktig som järnsparven, lämnar inte gärna buskarnas skydd. Liknar svartstr. järnsparv med distinkta gulsvarta teckningar i ansiktet. Denna saknar alltid svart på hakan. 

Gillar: Smulor av feta frön, och sannolikt Limabackas åkerfrön


 

Svarthalsad trast

Foto: Madeleine Danielsson, Skåne 2017

Häckar från Uralbergen och österut, övervintrar normalt i ett bälte från Iran till östra Indien. 1-4 st brukar hamna i Svergie om vintrarna. Upptäcks oftast i trädgårdar. På bilden syns en hona, inte så olik koltrasthonan men denna saknar alla bruna och svarta toner. Hanen har en tydlig svart hals/bröst och är lättare att känna igen.

Gillar: Mest frukt, bär men ibland hackad solros.


 

Talgoxe

166 691 st inräknade talgoxar. Foto: Thomas Hildh

Vår vanligaste fågelbordsgäst. Finns i hela landet och i alla miljöer. Känns ständigt närvarande med sin tuffa stil. Börjar med sina klämkäcka vårvisslingar tidigast av alla - och då är det inte bara de första solstrålarna som värmer. 

Vad äter talgoxen? Solros, jordnötter, talg mm


 

Sidensvans

64 393 st inräknade sidensvansar. Foto: Thomas Hildh

Vackrare fågel är svårt att tänka sig! Att höra sidensvansens ringande läte precis före flocken slår sig ner i äppleträdet är en ren njutning. Till stor del en frukt- och bärätare vid fågelborden. Häckar i nordliga barrskogar.

Gillar: Frukt, bär, russin, hackade solroskärnor.


 

Koltrast

51 322 st koltrastar (Hona på bilden) Foto: Thomas Hildh 

Koltrastarnas kamp är en höjdpunkt med fågelmatning! Aggressiva, hetlevrade och impulsiva. Koltrasten försvarar sitt vinterrevir med bestämda metoder. Hackad solros på marken ökar ofta antalet koltrastar.

Vad äter koltrasten? Äpplen, russin, hackad solros och vit hirs


 

Nötväcka

29 397 st inräknade nötväckor. Foto: Thomas Hildh

Här kommer jag! Nötväckan är en högjudd tuffing som inte räds några konkurrenter på fågelbordet. Roffar åt sig det den vill ha och drar iväg. Hamstrar frön som den kilar in i barkspringor. Påfallande orädd - även för människor.  

Vad äter nötväckan? Solros, hampfrön.


 

Entita

16 227 st inräknade entitor. Foto: Thomas Hildh

Lika tuff som blåmesen, och högljudd. Liknar talltitan, men entitans rygg är jämnfärgad, talltitan har en "silvrig" vingpanel. Hakklappen är något mindre och hättan blankare. Gillar lövskog och kommer närmare husen

Vad äter entitan? Hampa, solros.


 

Kråka

11 245 st inräknade kråkor. Foto: Mikael Schulin

En av de få arter som många inte önskar sig, men varför ska kråkan inte få mat som de andra? Lätt igenkänd på sin gråsvarta dräkt. Ganska skygg och undviker ofta matningar nära husen. Födosöker ensam eller i par. I slättbygderna ibland i lite större flockar.

Gillar: Allätare.


 

Stenknäck

9 243 st inräknade stenknäckar. Foto: Per-Henrik Falk

Vissa har aldrig haft stenknäck vid matningen, andra har 15-20 stycken varje dag. En läcker fågel med kraftig näbb som bland annat används för att knäcka körsbärskärnor. Anonym och svårsedd på sommaren, mer synlig vintertid.

Gillar: Solros, hampfrön.


 

Rödhake

6 647 st inräknade rödhakar. Foto: Anna Olson

Rödhakarna flyttar söderut för att få fortsätta äta insekter, men några tuffingar stannar alltid och chansar på en mild vinter. Vanligast längs västkusten och skåne i lummiga trädgårdar. Rödhaken är gärna för sig själv.

Gillar: Hackad solros, bitar av jordnöt, talg  


 

Trädkrypare

2 859 st inräknade trädkrypare. Foto: Barbro Nelly

En liten krabat som ägnar sitt liv med att klättra uppför träd i jakt på insekter. Ej flyttfågel. Störst chans att se den om matningen ligger nära måga träd. Kan lära sig äta hackade solroskärnor från marken om man lär den genom att först kila in dem under barken.

Gillar: Hackad solros, smör, talg


 

Korp

1 558 st inräknade korpar. Foto: Barbro Nelly

Skygg som få, intelligent och pratsam. Inte utan anledning var korparna framträdande i asatron. Har ökat på sista tiden och brett ut sig i södra Sverige utanför storskogarna. Vår största kråkfågel, stor som en ormvråk. Sällsynt vid lugna, avlägsna fågelmatningar.

Gillar: Kött, matrester


 

Snösiska

696 inräknade snösiskor. Foto: Tommy Brinksäter

En arktisk kusin till gråsiskan. Håller sig helst norr om polcirkeln även vintertid. Söder om dalälven närmast att betrakta som raritet. För säker identifiering krävs experthjälp, den är mycket lik gråsiskan, på bilden syns en riktigt ljus och fin individ.  

Gillar: Åkerfrön, hampa, solros


 

Hämpling

321 inräknade Hämplingar. Foto: Thomas Hildh

Sällsynt vintertid, ibland i mars/april vid matningar i jordbruksbygd. Honor och ungar anonymt grå och streckade. Älskar levande gårdar med mycket djur, små hagar, beten, ogräs, levande ladugårdsplaner och körvägar.

Gillar: Limabackas åkerfrön, Hirskolv, trampört och maskros


 

Lavskrika

187 inräknade Lavskrikor. Foto: Elsa Rensfeldt

Mötet med Lavskrikan glömmer man aldrig. Den är tillgiven och tam, kommer fram till lägerelden och knycker korv. Minskar tyvärr i takt med att de stora orörda skogarna försvinner. Från Dalarna och norrut. Gillar att komma fram till fågelmatningar.

Gillar: Talg, kött, nötter, solros


 

Svarthätta

118 inräknade Svarthättor. Foto Magnus Bergvall

Vår enda sångare som kan ses om vintern. Ovanlig gäst men lite oftare längs västkusten och i Skåne. Honan har rödbrun hätta istället för svart. Rör sig lungt och dyker plötsligt upp från ingenstans. Vill ha närhet till buskar och häckar.

Gillar: Bär, äpple, hackad solros, bitar av jordnöt


 

Vinterhämpling

53 inräknade Vinterhämplingar Foto: Arne Ekström

Övervintrar i södra Sverige på öppna marker. Skyr skog och trädgårdar. Gul näbb, gulbruntonad dräkt - särskilt hakklappen samt inget rött i pannan skiljer den från gråsiskan. Mycket sällsynt på matningar. 

Gillar: Små frön tex nässlor, rölleka, klint, gråbo, målla


 

Mindre korsnäbb

30 inräknade Mindre korsnäbbar. Foto: Hans Norelius

En vanlig, men sällan sedd, skogsfågel med grankottefrön som stapelföda. Släkt med tallbiten. En hårding som häckar i smällkallaste senvintern! Här en hona/ungfågel. Alla korsnäbbshanar har en vackert röd dräkt. Ovanlig på fågelmatningar. 

Gillar: Solrosfrön, solroskärnor


 

Bändelkorsnäbb

Foto: Ingemar Gard

Sibirisk fågel med lärkträdsfrön som specialitet. Några häckar i norra Sverige. Ovanlig, kommer vissa år i invasioner. Ovanlig på matningar. Notera de korsade näbbhalvorna som alla kornäbbar har för att öppna kottar! Vita band på vingen är typiska.

Gillar: Solrosfrön, solroskärnor


 

Kornsparv

Foto Madeleine Danielsson

Förr vanlig i Skåne. Hårt slagen av jordbrukets rationalisering. En spillra kvar i SO Skåne där de bor året runt. Större än gulsparven med bullig näbb. Ymnigt streckad. Anonym i färgerna, benen ljusgula. Kan sällsynt dyka upp på fågelmatningar. Läs mer HÄR! 

Gillar: Åkerfrön


 

Videsparv

Videsparv

Foto Madeleine Danielsson

Sällsynt häckare i fuktig barrskog i norra Sverige, flyttar till sydöstra Kina. Ses sällsynt på hösten i södra Sverige och som raritet på fågelmatningar. Lik sävsparv men kompaktare, toppig hjässa och tydligare ljust inramad kind. 

Gillar: Åkerfrön från Limabacka? 


 

Azurmes

Foto: Peter Bergman, Masungsbyn 2002

Kan man tänka sig en häftigare? Senast (och enda gången?) som fågelbordsgäst år 2002 i Masungsbyn - Norrbotten. Rysk och nordasiatisk mes som närmast häckar i östra Finland och Vitryssland. Ej flyttfågel. Lätt att känna igen men blåmesar med färgförändringar och hybrider azurmes x blåmes förekommer och kan vara mycket lika.

Gillar: Talg, jordnötter, solros


 

Gulbrynad sparv

Foto: Olle Bernard. Stockholm 2009

Häckar i NÖ sibirien och övervintrar i Kina. Sedd en gång i Sverige på Järvafältets fågelklubbs matning. Dvärgsparvsstor med gult ögonbrynsstreck. En av de arter man kan tänka sig klara sin övervintring bättre av att vi väljer ekologiskt odlade jordnötter från Kina. Där finns betydligt mer frön och insekter. 

Gillar: Troligtvis hirs då den tillhör emberiza-arterna. Åkerfrön från Limabacka? 


 

Svartstr. järnsparv

Foto:     Joakim Djerf, Uppland 2014

Häckar från Uralbergen och österut. Flyttar till bl.a Indien. Endast ett fynd vid fågelmatning. Den tidiga våren 2014 hade just drabbats av ett bakslag, och när Elisabeth och Åke Karlsén drack sitt morgonkaffe såg de en konstig fågel vid matningen.. det blev startskottet på en sensationell nyhet bland fågelskådare.

Gillar: Smulor av frön, solros. Annars insektsätare.


 

Blåmes

125 294 st inräknade blåmesar. Foto: Barbro Nelly

Störst chans har man nog att få en blåmes till sin matning. Det är ofta den som först hittar till nötterna eller solroskärnorna man nyss lagt ut. Lite lik talgoxen i både utseende och beteende men saknar tex. det svarta bröstbandet.

Vad äter blåmesen? Jordnötter, solros, talg men det mesta går bra.


 

Kaja

54 743 st inräknade kajor. Foto: Thomas Hildh

Väcker blandade känslor. Kanske för att de äter så mycket? Eller för att den är en kråkfågel? I norr flyttfågel. Skyr storskogen. Flockfågel - övernattar i stora flockar, oftast i städer. I kajans kritvita öga ser vi en klok fågel.

Vad äter kajan? Skulor, åkerfrön, talg m.m.


 

Gråsiska

38 266 st inräknade gråsiskor. Foto: Madeleine Danielsson

Drar runt i stora flockar om vintern, då den vandrar söderut från norra Sverige i jakt på föda. Lever mest av al- och björkfrön. Varierar i antal från år till år, kan plötsligt dyka upp i mängd. Sällskapar sällsynt med snösiska.

Vad äter gråsiskan? Limabackas åkefrön, raps, hampa


 

Stjärtmes

19 438 st inräknade stjärtmesar. Foto: Monica Johansson

Charmar alla! Håller ihop i familjegrupper, och studsar fram genom luften som vita pingisbollar med låååånga stjärtar. Störst chans om du har fågelmatningen i brutet skogslandskap med mycket lövridåer och sly.

Vad äter stjärtmesen? Hackad solros, talg, jordnötter 


 

Grönsiska

15 468 st inräknade grönsiskor. Foto: Thomas Hildh

Grönsiskorna kommer nästan alltid i flock, livligt "småpratande" med varandra. En invasionsart från barrskogarna som vissa vintrar finns gott om, andra saknas den helt. Ofta är de oskygga. Mindre än te.x grönfinken.

Vad äter grönsiskan? Hackad o hel solroskärna, hampa, åkerfrön.  


 

Stadsduva/Tamduva

10 207 st inräknade stadsduvor. Foto: Thomas Hildh

Håller till i städer och vid stora gårdar. Ofta i flock och känns då igen på att de finns i alla möjliga färger. Den ursprungliga formen av denna duva bor i klippbranter - det är inte konstigt att den gillar städernas höghus! Färgtypen på bilden liknar mycket skogsduvan.

Gillar: Åkerfrön, blandsäd, bröd


 

Svartmes

9 016 st inräknade svartmesar. Foto: Monica Johansson

En storskogsmes. Därför ingen art som vi stadsbor ser så ofta, men de med skogstomt kan intyga att svartmesen gärna besöker fågelmatningen. Som många andra i sitt släkte är svartmesen en tuffing. Har en vit fläck i nacken och saknar talgoxens gula inslag.

Gillar: Nötter, solros, talg, raps


 

Råka

5 906 st inräknade råkor. Foto Monica Johansson

Oljigt svart och med en fjäderlös fläck vid näbben. Jämnstor med kråkan. Finns kring städer i slättlandskap. Vanlig bara i Skåne. Råkorna är förunderliga. Fulsnygga spatserar de omkring som om de vore lite för mer än alla andra.

Gillar: Blandsäd, åkerfrön, skulor 


 

Gräsand

2 654 st inräknade gräsänder. Foto: Thomas Hildh

Vanligast vid trädgårdar nära en strand eller å i städerna. Några vittnar om att det ibland kan bli lite väl många änder vid fågelbordet. Den kan också flyga långt och kommer då ofta som nattgäst vid fågelmatningar. Honan är brunspräcklig.

Gillar? Bröd, åkerfrön


 

Mindre Hackspett

1 218 Mindre hackspettar. Foto: Monica Johansson

Ett oförglömligt minne! Stor som en nötväcka, klen näbb och vit, bandad rygg. Oftast i närheten av strandskogar med mycket död lövved. Liknar den vitryggiga hackspetten, men den är gröngölingsstor och mycket ovanlig.

Gillar: Talg


 

Fiskmås

661 inräknade Fiskmåsar. Foto: Anna Olson

Svårt att hitta en fågel som ser snällare ut! Fiskmåsen finns kring vatten i hela Sverige men övervintrar bara i söder. Den kan komma fram till matningar invid vatten. Rent vitt huvud skiljer den från skrattmåsen. 

Gillar. Fisk, matrester, bröd, solroskärnor, talgbitar


 

Gröngöling

270 inräknade Gröngölingar. Foto: Thomas Hildh

Sticker verkligen ut med sin riktigt gröna rygg och stora storlek. Vill ha mycket lövträd, gärna ek och asp, i sin omgivning. Kommer märkligt ogärna fram till matningar. Vanligast söder om dalälven. Kusinen gråspett tar vid längre norrut.

Gillar: Talg och jordnötter


 

Järnsparv

137 inräknade Järnsparvar. Foto: Annika Lavin Johansson

Dykar ibland upp på fågelborden vid bakslag i april. Det är då de anländer från sydligare trakter. Några övervintrar också i SV-Sverige. En anonym fågel både i färger, rörelser och sång. Insektsätare - bor i granskogar.

Gillar: Hirskolvar, småsmulor av solros.


 

Kattuggla

108 inräknade kattugglor. Foto Nils Nilsson

Kattugglan är ofta nära människor och är vanlig upp till Dalälven. Ofta i lador eller övergivna hus på dagen. Nattaktiv, gillar att spana vid fågelmatningar om nätterna. Hör man en uggla på natten så är det som regel kattuggla - mycket typiska läten. 

Gillar: Möss o sorkar


 

Lappmes

52 inräknade Lappmesar. Foto: Elsa Rensfeldt

Vår tamaste och ovanligaste mes. Det brukar inte vara svårt att få den i handen. Från norra Dalarna och norrut. Regelbunden gäst bara allra längst i norr. Stor hakklapp och matt brun hjässa skiljer den från Talltitan. Gillar de gamla orörda storskogarna.

Gillar: Talg, solros


 

Taltrast

27 inräknade Taltrastar Foto: Monica Johansson

Ovanlig gäst. Flyttar normalt söderut. Lite av en enstöring, den gillar täta buskar ur vilka den hoppar fram till fågelbordet. En liten trast med fläckigt bröst, den saknar rödvingetrastens skarpa ljusa ögonbrynsstreck.

 Gillar: Hackad solros, russin, jordnötssmulor, Saltås åkerfrön


 

Tallbit

Foto: Sissela Unosdotter

Norrländsk och sibirisk barrskogsfågel som vissa vintrar invasionslikt flyttar söderut. Mycket ovanlig vid fågelmatningar. Den är oskygg, vacker och har sirenliknande visslingar man inte tror kan komma från en fågel.

Vad äter tallbiten? Granknoppar, bär och solros


 

Rosenfink

Hane. Foto Monica Johansson

Rosenfinken häckar sparsamt i Sverige. Den flyttar till Himalayas skogar och kommer till oss först i Maj. Ibland då på fågelmatningar. Hanen lätt att känna igen på färgen, honan anonymt grå o streckad, alltid svart pepparkornsöga och riktigt bullig näbb. 

Gillar: Fågelfrön - okänt vilka... 

 

Större Turturduva

Foto: Oskar Lindberg, Norrbotten 2012

Häckar i stora delar av Asien ända till Kina. Flyttar mot syd eller sydost. 0-2 st/vinter i Sverige. Att det är en turturduva känns ganska lätt igen på fläckig fjäderdräkt, diamanthalsband och rödaktig grundton. Mycket svår att skilja från sin europeiska släkting turturduvan som ännu sällsyntare kan dyka upp vid fågelbord, fast att den borde vara i Afrika.

Gillar: Åkerfrön från Saltå och säkert andra frön.


 

Spansk sparv

Foto: Jan Wahlström, Småland, Maj 2013

En nära kusin till gråsparven från sydeuropa och mellanöstern. Endast sedd en gång på fågelmatning. De östra populationerna är flyttfåglar så det är dem man tror når Sverige om de flyttar för långt på våren. Så det är från 15 maj och framåt de sannolikt dyker upp. Hanen kraftfullt och distinkt tecknad medan honan liknar gråsparvshonan. Varning för hybrider med gråsparv. 

Gillar: Gråsparvsmat. 


 

Berglärka

Foto: Barbro Nelly, Tåkern, Januari 2016

Häckar sparsamt i Svenska fjällen. Övervintrar längs betade och steniga havsstränder med tångbankar, från Halland och söderut längs de europeiska kusterna. Dyker ibland upp vintertid i åkerlandskap, ofta längs vägkanter eller öppna ruderatmarker/jordupplag med mycket ogräsfrön. En öppen markmatning vid sådana marker skulle nog Berglärkan uppskatta.

Gillar: Åkerfrön från Limabacka


 

Pilfink

114 367 st inräknade pilfinkar. Foto: Jan Wester

Hos många är denna flockfågel den talrikaste gästen om vintrarna. Pilfinkarna är riktiga pratkvarnar. Finns nästan överallt utom i djupaste storskogen. Gillar det mesta, men tycker att vit hirs är det allra bästa.

Vad äter pilfinken? Vit hirs, hampa, hirskolvar, åkerfrön, solros


 

Skata

53 913 st inräknade skator. Foto: Barbro Nelly

Vår kanske käraste kråkfågel. Håller ofta ihop i par. Bygger sina stora risbon nära hus och gårdar. Har en förkärlek att samla färgglada saker i sina bon. Kan på senvintern samlas i flockar och småprata - så kallad skatriksdag.

 Vad äter skatan? Skulor, åkerfrön, talg m.m


 

Gråsparv

37 456 st inräknade gråsparvar. Foto: Thomas Hildh

Inte så vanlig som många tror. Gråsparven har minskat i takt  med att förutsättningarna blir allt sämre i jordbrukslandskapet. Håller gärna till inne i ladugårdar (och fågelmatsbutiker!). Heter "House sparrow" på engelska.

Vad äter gråsparven? Åkerfrön, solros, hampa, hirskolvar


 

Större Hackspett

17 481 st inräknade större hackspettar. Foto: Thomas Hildh

Visst är det något speciellt när en hackspett kommer fram? Större hackspett är den vanligast och mest nyfikna av våra spettar. Känns lätt igen på sina två vita ryggfläckar. Ganska skygg och svår att komma nära.

Vad äter större hackspetten? Talg, jordnötter, solros


 

Nötskrika

11 692 st inräknade nötskrikor. Foto Magnus Bergvall

Trivs bäst i skogen där den fladdrar omkring i små flockar och skränar. En riktig skönhet med sin tropiskt blåa fläck på vingen. Inte alltid omtyckt - småfåglar skräms lätt av Nötskrikan, särskilt när de kommer i flock!

Vad äter nötskrikan? Skulor, åkerfrön, jordnötter, hackad solros


 

Björktrast

9 888 st inräknade björktrastar. Foto: Claes Nilsson

Ses om höstarna i stora flockar i okt/nov. Stannar för vintern där det finns frukt och bär. Ett bra knep att få trastar till trädgården är att låta äpplen ligga/hänga kvar. Björktrasten kallas ofta för Snöskata.

Gillar: Frukt och bär, hackade solroskärnor om det kniper


 

Bofink

8 947 st inräknade bofinkar. Foto: Jan Wester

Sveriges näst vanligaste fågel. Sjunger flitigt på våren.  De flesta flyttar utomlands men några stannar kvar. Anonym och undgår lätt upptäckt, men det vita fältet på vingen är en bra karaktär. Skuttar gärna i utkanten av matningen. 

Vad äter bofinken? Solros, raps, åkerfrön


 

Fasan

3 712 st inräknade fasaner. Foto: Monica Johansson

När denna självutnämnda kunglighet spatserar fram tar den lätt all uppmärksamhet. En asiatisk fågel som är ganska beroende av jägarnas utplanteringar. Men den häckar också fritt. Syns i en del villaområden och i jordbruksbygd - vanligare söderut och väldigt lokal.

Gillar: Blandsäd, åkerfrön


 

Turkduva

1 933 st inräknade turkduvor. Foto Magnus Bergvall

Turkduvan är en asiatisk art som av sig själv spridit sig till Sverige. Den är liten och känns igen på sin jämna fjäderdräkt och svarta halsfläck. Älskar hönsgårdar, små odlingar, kvarnar osv. Finns lokalt i städer och samhällen utom allra längst i norr.

Gillar: Åkerfrön, blandsäd m.m


 

Gråspett

933 st inräknade gråspettar. Foto: Tommy Brinksäter

En fågel som ökar i antal! Fågelmatningar har föreslagits som en förklaring till ökningen. Lik gröngöling men gråare och inte så kraftigt markerad med rött och svart i huvudet. Från norra mälardalen och norrut.

Gillar: Talg, späck, rönnbär, hackade solroskärnor


 

Stare

Stare

422 st inräknade starar. Foto: Barbro Nelly

Ovanlig vintertid. De flesta flyttar. Gynnas av ekologisk odling och levande trädgårdar med mycket insekter. Vitprickig om vintern och i jämförelse med koltrast, rundare i formen. Flockfågel utom just när de häckar.

Vad äter staren? Åkerfrön, solroskärnor, russin, jordnötter


 

Kungsfågel

255 inräknade Kungsfåglar. Foto Madeleine Danielsson

Vår allra minsta fågel. Trots att den är insektsätare stannar de flesta kvar. De drar omkring i skogen i små flockar om vintern, ofta tillsammans med mesar och trädkrypare. Kommer mycket sällan fram till fågelborden.

Vad äter kungsfågeln? Kokta makaroner, fett, smulor av nötter?


 

Rödvingetrast

133 inräknade rödvingetrastar Foto Magnus Bergvall

Vår minsta trast. Fyller oktobernätterna med sitt finstämda lockläte "shiiiii" när den flyttar söderut. Några få stannar i södra sverige och håller då ofta ihop med björktrastar. Vid stor bärtillgång kan många stanna. Ovanlig vid fågelmatningar.

Gillar: Russin, äpplen, bär


 

Sothöna

71 inräknade sothönor. Foto Marie Cederkrok

En våtmarksfågel som ofta övervintrar i öppna vatten i städer. På näbben syns det att den egentligen är mer släkt med med höns en änder. Och ser man fötterna så har de långa "fingrar" utan så mycket simhud. Bra att klättra om kring i vassen med. 

Gillar: Bröd, olika frön, gröna blad


 

Varfågel

50 inräknade Varfåglar Foto: Monica Johansson

Häckar i norra Sverige och övervintrar i söder. Den vill ha öppna marker med bra utkikspunkter där den syns som en bländvit snöboll. Trots sin litenhet äter den möss och småfåglar. I ovanliga fall vakar den vid fågelmatningar. 

Gillar? Möss och småfåglar. 


 

Snösparv

26 inräknade Snösparvar. Foto Monica Johansson

En fjällfågel som övervintrar sparsamt vid havsstränder och åkrar i södra Sverige. Ofta i flock. Syns ibland tillsammans med gulsparvar vid oskördade åkrar. Även längs vägar vid mycket snö. Kan sällsynt dyka upp på öppet belägna markmatningar.

Gillar: Åkerfrön från Limabacka


 

Dubbeltrast

Foto: Anna-Lisa Osberg

Vår största trast, påminner om taltrasten men är tydligt större. Dess latinska namn betyder "trasten som äter mistel" och är viktig för mistelns spridning. Flyttar i oktober men enstaka fåglar stannar kvar.

Gillar: Frukt och bär, kanske även russin och solros


 

Ortolansparv

Foto Monica Johanssonk

Flyttar till västafrika, åter i slutet av april. Har lidit hårt av jordbrukets rationalisering. Gillar småskalighet och levande landskap med kortväxta ytor. Hane med rosttonat bröst och vackert grå i huvudet. Honan mer svårbestämd. Sällsynt på matningar om våren. 

Gillar: Åkerfrön


 

Blåstjärt

Foto: Björn Dellming.         Skåne 2010

Titta en rödhake! Men.... stjärten lyser ju blått. Och det röda är bara på flankerna... Då ett kraftigt snöväder lamslog skåne är enda gången blåstjärt siktats vid en fågelmatning. Den häckar i tajgans gamla barrskog, några få par i även i Sverige, och flyttar sedan mot sydostasiens varma skogar om vintern. 

Gillar: Blåbär, rönnbär (kanske smulor av feta frön?) annars insektsätare. 


 

Tallsparv

Foto: Ulf Gotthardsson, Småland 2012

Gulsparvens kusin i öst. Häckar i Ryska taigan och flyttar söderut. 0-2 st/vinter i Sverige. Hanen är helt olik och lätt att känna igen. Oftast är det ungfåglar och honor som ses vid fågelborden. De är mycket svåra (ibland omöjliga) att skilja från bleka gulsparvar (som är ganska vanliga). Rödbruna fläckar på vit mage plus fullständig avsaknad av gult är indikationer.

Gillar: Åkerfrön 


 

Dvärglärka

Foto: Mats Karström, Norrbotten 2014

Häckar på stäpper och halvöken från norra Svarta havet och österut. Stor som en siska. Dvärglärkan är lurig att skilja från bruna gråsiskor, hona av hämpling eller vinterhämpling. Lärkor går och står ganska upprätt - men en frusen lärka vid en fågelmatning kan vara ganska lågmäld! Endast ett fynd på fågelmatning i Sverige - i Norrbotten! 

Gillar: Finhackade solroskärnor och jordnötter, små ogräsfrön.